Hej!
Mina armar var lagom solbrända, mitt medvetande lagom bortdomnat, min ångest lagom påtaglig. Jag befinner mig i Gotland på politikerkollo. Sommardagen smeker mig medhårs, det mesta går som planerat. Jag vill här även tillägga att inget är planerat.
Vinden smeker vågorna, vågorna smeker klipporna - når inte upp till fotsulorna. Jag blundar och höjer ljudet i hörlurarna:
I throw my hands up in the air sometimes
saying ayo
gotta let go
I wanna celebrate and live my life
saying ayo
baby let's go
Det är inte mycket Taio kräver och inte heller jag. Ett liv fritt från sorg, förtvivlan och förtvining. Att få fira livet ibland, men framför allt - att våga släppa taget. Att inte behöva skämmas när det är bra?
Jag minns juli 2010 som en sorgelös månad och tur är väl det. I mina ungdomens långsamt passerande dagar kan jag inte minnas något värre än att vara olycklig när solen skiner. Att befinna sig i ett klimat som arbetar emot en. Allt annat är bra, det är bara du som är ett svart får. En illa passande avvikelse och en gul prick.
När sommarnätterna är så fruktansvärt ljusa, men när man trots det svettas sönder sina lakan och vägrar kliva ur sängen igen. När man är orkeslös och inte förmår sig att tvätta. Man går ut om morgonen iklädd bara nattsärken och är alldeles barfota. Blicken vilar på trädgården och man betraktar blommorna och bladen. Man försäkrar sig om att "trots att allt är dött inuti, fortsätter livet på andra ställen." Man iakttar sånt som består. Regnet hade fallit natten innan, mina fotsulor liksom luckrades upp till små atomer. Jag gled runt och det blev en försäkran om att annat liv än mitt existerade, även när jag inte existerade.
- usch, jag är så självupptagen -
Biltrafiken fortsätter susa.
Vänner bibehåller sina allra mest typiska personlighetsdrag.
Mormor och Morfar är fortfarande lika präglade av årtiondena dem är sprungna ur.
Bestående ting som rider ut stormen, reder ut själens allra mest svårlösta knutar och åtminstone belyser frågorna som håller mig vaken sömnlös natt efter natt. Kanske rätar ut ett frågetecken.
Hej
