Gabriella

Nersjunkna i vattensängen med varsin kopp Oboy i händerna satt vi och slökollade på något som kan beskrivas som min barndoms starkaste filmminne. Moodyssons Fucking Åmål var min första dos mörker. Jag vet inte varför den nästan helstumma grannflickan just ville se den filmen. Vi var knappt 8 år.

Minns fortfarande vilket allvar som steg in i mig så fort eftertexterna rullat. Så fort middagen var framdukad. Så fort det var dags att gå hem. Jag vet inte om det var för att jag kände mig uthängd av att huvudkaraktären hette som jag. Jag hade aldrig träffat någon Agnes tidigare, men nu fick jag lära känna en på filmduken. En ganska osäker karaktär.

Knark, fylla, ensamhet, rakblad.

Bara ett par dagar senare var det Gabriellas födelsedag. Hon hade haft släkten på besök i familjens skokartong till fyrarummare. Firats och firat. Jag var hennes enda vän och jag var bjuden. Eller, golden retrievern Lester var också bjuden. Den andre av hennes två vänner.

Vi hade gått ut på gården för att ”leka ett slag”.

Alla gårdens snorungar trängdes på den 5 gånger 5 meter stora sandplätten på gården; coola tjejerna med glittrigt hårbånd (sånt som Britney Spears hade i ”baby one more time”-videon), farliga Rohat som alltid ville ge någon spö, tvillingbrorsorna Sky och Fame.

Plötsligt slog något slint i mig. Jag vet inte om det var en stressreaktion som följd av vuxenvärldens stora svek, om jag bara tyckte det var spännande men det jag gjorde var inte okej. Jag fyllde en stor hink med gult sand, spade för spade. Jag lyfte upp hinken och böjde mig över henne. Ingen kollade åt mitt håll.


Sanden regnade ner och alla såg på
Sanden tycktes inte ta slut och nu såg alla på

Skrattade

Det rök om Gabriellas huvud. Rökigt damm som skymte sikten. Sedan såg jag tårarna. Och hon sprang iväg hem. Hunden kom efter i löst koppel.

Jag stod kvar

Tomheten infann sig

Stirrig blick vandrade sig över gården, hem
portkoden
Fyra trappor upp sen förståelsen och förlåtelsen
trodde jag
den infann sig inte

- Varför gjorde du så, frågade mamma mig.

jag kunde inte svara och inte heller möta hennes blick.
Inte låta tankarna vandra därifrån
Jag var kvar och kunde inte fly

Skulden hade lagt båda händerna på mina axlar och tryckt ner mig i min egen sand.
Trots att jag nyss kastat.

*****
varje gång jag tänker på fucking åmål tänker jag på gabriella