ett måste ni veta!
ett måste ni veta, käraste läsare!
att när salikons rosor vissnar

då är jag död

skoja bara.

men jag är in the change of scene and society. jag byter plats och sammanhang. saknar er, men stöter bort er. det är upprivande. och helt av allt vill jag dränka mina sorger i chipotle southwest-dressing eller yoggi skogsbär. aja. tja, tja.

Jag har:

1500 ml Les Fumées Blanches

150 g dyr taleggio

en halv förpackning merci-choklad från Ålandsbåten
ett stycke tom lägenhet

Tänkte utöver det låna följande böcker från biblioteket:

Allrakäraste Syster (besatt av den just nu)
Lydias Hemlighet (för den är en gammal vän. trygg och varm i stormen)
Den Hemliga Historien (svenska versionen)

Kafka på Stranden (för kattsala lovordat den så varmt)

Och Linnea blir mitt sällskap. Hoppas allt blir bra.

keep your friends close and your enemies closer eller något i den stilen

det var första gången det hände igår
på vardagsrumsbordet stod tekoppen kvarlämnad, amerikanska serier visades på teven och i soffan låg någon sovandes.


jag var i sovrummet


viskande röster, en vitklädd gestalt uppenbarade sig framför mina ögon
jag tror knappt mina egna ord såhär i efterhand, klandrar er inte om ni också tror jag ljuger


hallucinationer


igår strax innan jag skulle sova


tröttheten värkte i mina muskler och bedövade alla sinnen
inte en rörelse orkade andas ut
och så kom de
rösterna och ja,
en vitklädd gestalt

samma natt vaknade jag oroligt
kom fram till att jag varken vill ha, orkar med eller behöver fler dimensioner av verkligheten.

färdlektyr för tidsresenärer

***************************************************

idag, mina vänner, går jag tills sängs i tid.

fast ska läsa om Ellen Key och Elin Wägners brevväxlingar.

kram

I still look for you in the park on my way home. Each day.

meditationer över apelsinskal

Yanchao

min kinesiske vän Yanchao hörde av sig idag. Hon flyttade hit från en by utanför Hongkong för några år sedan - pluggar idag arkitektur och jobbar med översättning för en tysk byrå. Mångfacetterad.

Vi ska ses klockan 6. Jag tänkte gå hem till hennes hus som ligger 6-7 kilometer bort.

Inser att jag lyckas befinna mig i nya hus varje dag. Det är banne mig otroligt.

Jag vet inte om det är bra för mig?

Bee

Beyoncé saw a man on the dance floor named Jay-Z and felt CRAZY IN LOVE. After seeing his HALO, she decided he was IRREPLACEABLE. She acted like a NAUGHTY GIRL for her BABY BOY and shook her thing. He couldn't resist and finally PUT A RING ON IT. She was no longer a SINGLE LADY. However, her ex was all over her giving her DÉJÀ VU. But, she's a DIVA and wouldn't let some guy get in her way of putting Jay-Z's LOVE ON TOP. Her ex is the BEST THING SHE NEVER HAD. Now, she RUNS THE WORLD.

Och, ja, jag gjorde gifs på min favoritperson från Amerikat.

Zetas

jag vet i ärlighetens namn inte varför jag skriver

Solen håller just på att gå ner när kafébiträdet fyller på min pappas sista kaffekopp. Blaskigt snabbkaffe fyller porslinet ända upp till kanten. Inget går till spillo.
- Kan vi gå snart?

Precis när jag ska resa mig och trä på mig min jacka, lyfter han handen och signalerar att: ”Vänta, mobilen ringer”. Och nog visst sprider sig monotona ljudslingan i rummet. Jag låter fingrarna vandra längs mönstren på vaxduken – i bakgrunden hörs Nina i The Cardigans. Jag suckar och genom refrängen bryter främmande fraser fram. Turkiska, spanska, franska arabiska. Efter ett tag kan jag inte koncentrera mig och slås av insikten att jag är den enda svensktalande i rummet.
Mot det rusande tankeflödet i mitt huvud läggs en kompress av språk som är för mig helt omöjliga att skilja från varandra.



Ord kastas över borden medan jag duckar och letar mig bort med blicken. En del ordväxlingar känns aggressiva och andra som om de talar om just mig. Trygga fikaupplevelsen med pappa går från svart till vitt på två röda. Jag känner mig förminskad till en gul prick, en avvikelse och avart. Jag hör inte hemma, men hittar hem i radiomusiken som fortfarande talar till mig.



Varje månad får jag ett nyhetsbrev i min mailinkorg signerat jämställdhetsminister Nyamko Sabuni. Hon skriver ofta om utanförskap och jag brukar läsa intresserat. Nyamko belyser hur viktigt det är att krossa språkets barriärer – att det är ruta ett i integrationens labyrint.



Meningarna kristalleras, plötsligt är konturerna av orden glasklara och känslan upphängd på väggen. Den djupa avgrundens mörker och ångesten i att vara missförstådd – det är svårt att beskriva för ännu oinvigda. Utan språkets nycklar kommer man inte långt.
Min pappa hade ännu inte lärt sig svenska begripligt när han för första gången satte sin fot på svensk mark. Sedan den forne somaliske diktatorn Berre störtats var min afrikanska släkt på politiska fälttåg som förde dem till världens alla hörn.

Åter till kafét: Jag var trots allt fem år. Jag var fem år, men tillräckligt gammal för att inse att jag var den enda svensktalande i rummet. Året var 1998 och vi befann oss i Sveriges integrationspolitiska kärna, paradis eller mardröm – det avgör du. Vi befann oss på ett av invandrarkaféerna på Rinkeby torg. Utanför såldes frukt.
Nina Persson ska precis avsluta sista versen när pappas raska steg ekar mot kafégolvet igen. Dörren slår igen. Vi går hem.



Nu orkar jag inte skildra denna oktoberdag ur en femårings liv igen.

Ängeln i rummet

Victoria Benedictsson skar halsen av sig på ett hotellrum i Köpenhamn 1888.

Virginia Woolf vadade in i en forsande flod med fickor fyllda av sten. I avskedsbrevet till sin make skrev hon att hon "trodde att hon var på väg att bli sjuk igen".

I juli lärde jag mig att vara berusad i rusningstrafiken. Ögonen rullade, jag stod mig fortfarande på chipsen jag ätit på kolonin. När jag vid Hornstulls tunnelbaneperrong beställde Daim tre gånger från godisautomaten fick jag istället tre påsar grillchips. Förkrossad klev jag på linje fjorton, men verkligheten kom ikapp. Jag insåg att jag aldrig skulle hitta nya låtar tycka om igen. Om jag slet ut mina favoriter nu. Att om jag förbrukade energin nu, just nu. Skulle det mesta antagligen dö ut.

Förstår ni?

Nejmen, jag tänker mest på att om det nu skulle bo en ängel i mitt rum, skulle denna inte hinna ikapp mig för jag byter rum hela tiden.

ska ta på mig glitter

för att det är höst

strandad

Här befinner jag mig nu: i Sveriges lungor. 4 mil till närmsta brieost och inte en vän så långt ögat ser, men känn ingen sorg för mig i Hälsingland, jag är omringad av familj och husdjur.

Om kvällarna, efter elva ser jag gamla sex and the city-avsnitt, om morgnarna stiger jag upp tidigt. Jag är barnvakt, jag äter varma koppens minestronesoppa och jag låter kanalen Disney Junior stå på i bakgrunden. Klockan hade knappt slagit lunch när jag nåddes av dagens meddelande signerat verkligheten. Goda nyheter. Jag ska börja jobba på Hornstulls Strand. Med det sagt drar jag en lättnadens suck - äntligen kan jag ge mig ut och resa igen.

London med Linnéa, Göteborg i tidiga december och Mocambique till Sofia närhelst jag kan.

Vi ska se Frida Kahlo-utställningen, men först ska jag till grannbyn och fira allhelgonaafton.

KRAM

que bello

20:47 pratat med Q nu
hon var ur schack
20:47 nice
20:49 eller rättare sagt
pjäserna var slängda i sjön
fabriken hade lagt ner
och skogen hade dött ut av avgaserna
20:49 oj

* * * * * * * * * * * * * * * * *

byter färg

Ska just lämna Danderyd.

Jag har befunnit mig här sedan sena onsdagen en evighetens istid har passerat. Väskan är ännu ouppackad, klädesplaggen ligger som rivna djurhudar på golvet. Excentriska mönster avlöser varann. Nu orkar jag inte skildra mer.

Jag har varit:

i city

på söder

vid globen

i solna

Jag har ätit:

fiskpinnar

yoghurt

taleggio

billy's

louisiana-kyckling

Jag har känt:

hat

upphetsning

avund

hopplöshet

längtan

Och nu äntligen nu ska jag åka HEM(????). Vad är hem för mig? det är en sån svår fråga. herregud.

Men jag ska i alla fall åka, först ett tåg till Gävle, sedan ett tåg till Hälsingland.

ATT-GÖRA-LISTAN nu:

städa

packa

äta frukost

fixa formuläret

åka