Minns ni hur oroad Harry var i sista grenen av trekampen. När han besegrat draken, lärt sig simma under vatten och väl hamnat i labyrinten. Nu gällde det. Dö eller leva, segra eller förlora. Det var hårt och jävligt jobbigt, men han klarade det till slut.
Labyrinten hade antagligen alltid stått där. Medan man omsorgsfullt bara vattnat, nogrannt klippt och sett den fortsätta gro. Samhällsnormer reproduceras på samma sätt, utan att vi riktigt tänker på det. De flesta reflekterar inte alls utan spär på skiten.
Man har fastnat i labyrinter och ovisshetens mörker. "Normalt funtade medmänniskor" verkar tro att tjejer föds som lena och omhändertagande och män som levande verktygslådor. Egenskaper som i sin tur gör att vi fyller helt olika funktioner. I samhället. I familjen. På jobbet. Överallt vi går har vi olika vägar utstakade framför oss; När ska detta upphöra?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar