Att skrika kvällens DJ i örat för att önska sin favoritlåt är en dödssynd, i alla fall om man frågar Miss Inga som är husdragqueen på Berns. Det är "inget jävla tonårsdisco" och "vi kommer dit som artister inte jukeboxar", tillägger Louise Sundell som är ena halvan av DJ-duon La Petite Putain.
Och visst är det så, man sparkar på en DJs allra heligaste om man tränger sig in bakom båset och tror att man vet bättre. Att man har rätt att bläddra bland skivorna och säga: "det här kan du spela" hit och dit. Det är oerhört respektlöst. På svts serie Klubben konstaterar DJen Kristin Zetterlund att hon ibland tvingats att med sin egen kraft knuffa bort män som försökt välja musik åt henne. I vissa fall även kalla på vakter.
Jag vet själv hur surt det kan vara som klubbesökare när man: 1) klätt upp sig, 2) tagit sig till platsen och 3) betalat 120 :- i inträde, när det sedan visar sig vara skitdålig musik. Jag har också önskat låtar, sträckt fram en hundring som jag skrivit "Rick Ross" på. Det finns såklart två sidor av problematiken.
Idag på Twitter skrev Cissi Wallin om hur hennes polare Caroline önskat en låt, faktiskt på min sommars favoritklubb. Klubben som jag så många gånger lämnat med dålig hörsel och surt humör. Slakthuset heter klubben i övrigt.
- Jag spelar inte tjejmusik, hade DJ väst åt Caroline när hon bett om Rebecca&Fiona.
Well, well.
Jag vet inte hur mycket man kan förvänta sig av onyktra, manliga djs, men det här var så osoft.
För att begripa sig på vissa DJ:ers stora ego, får man nog tänka sig tillbaka till tidigt 1990-tal, innan Spotify och Youtube fanns.
SvaraRaderaDå fanns bara två sätt att få höra en viss låt. Antingen åka till en skivbutik och köpa en skiva för 159 spänn (de flesta löner och priser var hälften av vad de var idag), eller önska låten hos en radio-DJ eller klubb-DJ.
Det var klart DJ:s blev divor, när de hade makt över vad folk lyssnade på. De behövde inte ens vara bra på att mixa. Och det gick inte att ta sig in i branschen hur som helst; det fanns förmodligen fler kvinnor med yrke stridspilot, än yrke DJ, i Sverige på den tiden.
Under 00-talet, när utrustningen blev mer tillgänglig och lätthanterlig, dök det upp massor av lycksökare i branschen. Ett fåtal blev stjärnor genom hårt arbete, och drar fans till klubbarna. Andra DJ-wannabes har varit mer optimistiska, och trodde att klubbvärdar, skivbolag och groupies skulle ställa sig på kö så fort de stoppat in skarvdosan i vägguttaget. Men branschen är tuff. Idag får de allra flesta DJ:s välja mellan att sälja ut, och spela "YMCA" och "It's Raining Men" på studentskivor, eller vända rare grooves i barlokaler, för pyttipanna och läsk, och drömma om att de någon gång kommer bli en ny Tiësto. Det finns helt enkelt ett överflöd av bittra och besvikna DJ:s.